Jag ville göra en malmöresa för mina surt intjänade priopoäng, och ta med barnen som vanligt. Som vanligt, trodde jag, men de åker inte längre "gratis", som de brukar göra. 80 kronor i expeditionsavgift brukar räcka för två barn tur och retur. Nu kostade det 510. En höjning med, vad blir det, 650 procent?
Medföljande barn på SJ snabbtåg betalar nämligen 15 procent av aktuellt vuxenpris, enligt den nya ordningen.
Lägg till detta prishöjningarna på sju procent i höstas, och i samband med det, den omfattande trafikreduceringen för vintern, och du har en bra bild av hur SJ devalverat dina pengar den här säsongen. Ännu ett steg i riktning bort från järnvägen i riktning mot bil- och bussburen trafik.
Men vem kan egentligen klandra SJ? De gör vad de är satta att göra. Statliga SJ har som uppdrag att agera så kommersiellt som möjligt. Punkt. De ska inte ta hänsyn till miljön, inte till arbetsmarknad eller arbetspendling, de har inget ansvar för en fungerande infrastruktur, de har inte ens i uppdrag att köra tåg!
Och SJ levererar enligt uppdrag. Vinst.
Så länge vi har det dåliga omdömet att välja beslutsfattare som omhuldar det här systemet, så länge lär det fortsätta på samma vis. Och vi som är dumma och envisa nog att framhärda i vårt tågåkande, får vackert låta oss pungslås i allt ökande grad, låta oss offras på den avreglerade marknadens solkiga altare.
Så jag offrar mig igen - 510 kronor och 20 000 poäng fattigare.
Läs även andra bloggares åsikter om Järnväg, Järnvägstrafik, Järnvägsproblem, Tågtrafik, Tåg, Tågproblem, SJ, Trafikverket, Avreglering, Kollektivtrafik, Privatisering, Samhälle, Politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar