Professorn i statsvetenskap, vid Göteborgs universitet och Södertörns Högskola, Marie Demker, skrev då angående det tågkaos som rådde även vid den tidpunkten. Det mesta av vad hon skriver är förstås fortfarande giltigt. Fragmentiseringen av järnvägen, där olika företag har ansvar för olika delar, gör att de olika aktörerna skyller på varandra - skenbart med all rätt. Till exempel:
"Jernhusen tar så mycket betalt av de företag som SJ köper in underhållet av att dessa företag inte kan vara med och konkurrera om upphandlingen av underhållet på tågen om man använder hallarna."Demker vill inte lasta politiker för vädret och inte heller kräver hon att de ska kunna spå framtiden. Två saker vet vi dock:
"dels att kommunikationssamhället kräver en helt ny nivå på kvaliteten i både fysiska transporter och virtuella kommunikationsmöjligheter, dels att många individuella rationellt fattade beslut väldigt ofta leder till kollektiv irrationalitet."En avreglering av det statliga ansvaret inom transport och kommunikation, inleddes på 80-talet och har idag fullföljts.
"Idag kan vi se effekterna av att underhåll, investeringar och nytänkande inte genomförts på ett sammanhållet sätt. Numera är de ekonomiska aspekterna av varje enskild verksamhet avgörande för så kallade affärsmässiga beslut som myndigheter och affärsdrivande verk fattar."Det nyttjar intet att skuldbelägga SJ, Trafikverket eller någon annan. Alla handlar de enligt det uppdrag och den rationella ekonomiska modell som de tilldelats.
"Ansvaret är statens. Vare sig den förra eller den nuvarande regeringen har gjort på vad dem ankommer."Demker fortsätter med att påpeka att tågresandet ökat kraftigt det senaste decenniet, men att inga större beslut om nya spår fattats sedan 90-talet. Beslut om infrastruktur läggs i stället ut på lokal nivå och man förutsätter en finansiering med avgifter.
"Sveriges välstånd hänger på statens ansvar för en nationell infrastruktur. [...] En stat som abdikerar från sin roll som garant för nationell välståndutveckling kommer snabbt att tappa sin legitimitet även i andra avseenden."Det krävs, enligt Demker, satsningar på statlig nivå för att kunna ta de ekonomiskt extremt riskabla och osäkra beslut som långsiktig kommunikationsplanering innebär. Konkurrensmodellerna bortser från detta faktum.
Staten agerar idag i stället medlare mellan olika intressen. För att lösa intressekonflikterna som uppstår, skapar man en konstlad marknad, dvs öppnar upp järnvägen för flera operatörer.
"Istället för att fatta beslut som sätter ramarna – till exempel om utbyggnad av stambanorna – överlämnar staten problemen till marknaden. Den senaste järnvägsutredningen som kom 2008 hade direktiven att skapa ökad konkurrens. Frågan om vad som ger bäst kvalitet var inte ens tillåten att ställa för utredaren."Marie Demker avslutar med att föreslå en bred parlamentarisk utredning, avseende såväl järnväg, elnät och bredband som vägnät. Och då med målet att nå en blocköverskridande samsyn.
Demker, Karyd, Wetterberg. Alla är extremt kunniga forskare och tänkare. Åh, vad jag önskar att såna här åsikter skulle väga tyngre i det politiska skeendet än vad som nu är fallet. Nyliberala ekonomer har tolkningsföreträde. Det här är självklart en övergående epok i svensk politik, men hur länge ska den tillåtas pågå?
Läs även andra bloggares åsikter om Järnväg, Järnvägstrafik, Järnvägsproblem, Tågtrafik, Tåg, Tågproblem, SJ, Trafikverket, Avreglering, Kollektivtrafik, Privatisering, Samhälle, Politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar