Jag skickar in tre frågor om järnvägen:
- Tågtrafiken går på knäna efter årtionden av eftersatt underhåll. Varför sänker regeringen i det läget underhållsanslagen med 700 miljoner per år?
- följdfråga: Hur ser statsministern på framtiden för svensk tågtrafik?
- följdfråga: Redan nu väljer många pendlare bil i st f tåg pga priset. Om resenärerna ska betala mer av underhållskostnaderna, kommer vanligt folk då att ha råd att åka tåg i framtiden?
[tillägg 26/1 2011]
Min kommentar på webben:
Sanslös järnvägspolitik.
Tågtrafiken går på knäna efter årtionden av eftersatt underhåll. I det läget går regeringen och sänker anslagen till spårunderhåll med 700 miljoner per år, vilket är en 60-procentig sänkning. Ett provocerande och upprörande beslut, inte minst för oss pendlare!
Kanske är tanken att kommande höjda banavgifter ska täcka upp. Läs: resenärerna ska betala en allt större andel av spårunderhållet.
Men, var hamnar vi då? Redan idag väljer en stor del av pendlarkollektivet att ta bilen i stället för tåget pga priset. Att pendla Stockholm-Norrköping kostar t ex 40 000 kr om året.
Slutsats: får vi någonsin en välfungerande järnväg, kommer vanligt folk inte att ha råd att åka med den.
Ge oss en rejäl, skattefinansierad satsning på underhåll av det befintliga nätet. Utöver de 700 miljonerna, behövs en miljard till. Och ge SJ ett samhällsuppdrag, i stället för att som nu bara kräva vinst!
Läs även andra bloggares åsikter om Järnväg, Järnvägstrafik, Järnvägsproblem, Tågtrafik, Tåg, Tågproblem, SJ, Trafikverket, Avreglering, Kollektivtrafik, Privatisering, Samhälle, Politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar