Se "Den svenska tågkrisen" av Gunnar Lindstedt och Henrik Bergsten i Uppdrag granskning från igår i svtPlay. Ett bra och omfattande reportage.
Järnvägen analyseras ur många olika synvinklar, vilket kanske gör filmen lite rörig. På så vis bidrar filmen i viss mån till att sätta likhetstecken mellan svensk tågtrafik och SJ, vilket förstås är fel. Icke desto mindre är det ett mycket sevärt program.
Jag reagerar mot ett uttalande i filmen av SJ AB:s VD Jan Forsberg, där han på en konferens kommenterar ett uttalande från en kund. SJ påstås vara bra på att billigt transportera resenären från A till B, men kunden vill mer: komma fram i tid.
Det är bara det att SJ inte är bra på priser heller, så länge det inte handlar om tremånadersbiljetter.
En enkel biljett Stockholm-Norrköping kostar i andra klass ofta 558 kr. Det är dyrt. Mycket dyrt.
Ett Årskort Silver, som är den vanligaste pendlarbiljetten mellan samma två städer, kostar 39.400 kronor. Dyrt. Mycket dyrt.
För lite energi läggs på att belysa och genomskåda SJ:s biljettpriser. Medan en dysfunktionell infrastruktur får all uppmärksamhet, tränger SJ ut pendlarna till motorvägarna och resor i egen bil, med hjälp av höga priser.
Läs även andra bloggares åsikter om Järnväg, Järnvägstrafik, Järnvägsproblem, Tågtrafik, Tåg, Tågproblem, SJ, Trafikverket, Avreglering, Kollektivtrafik, Privatisering, Samhälle, Politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar