Forsberg får sparken

Tåg 523: 3 min sent. Kraftigt vacklande uppkoppling.
Tåg 534: u.a.

SJ:s VD sedan tio år, Jan Forsberg, får gå vid halvårsskiftet 2012. Är det säkert att han blir petad och inte avgår självmant? Ja, han har nyligen i en intervju tydligt visat sin avsikt att stanna kvar till pensionen. Nu blir han utlöst med två årslöner — cirka 8 miljoner kronor — i fall det nu stämmer att han blivit uppsagd.
Jag frågar mig varför Forsberg fått stanna så länge som han har. SJ har under de senaste tio åren haft en aura av dysfunktionellt företag omkring sig, åtminstone sett ur resenärens synvinkel. I normala fall byter man då chef, men Forsberg har fått stanna. Troligen beror det på att Forsberg levererat vinst, vilket också varit ägarens, statens, enda krav på honom. Förmodligen har också Ulf Adelsohn, den i våras sparkade SJ-ordföranden, haft ett grundmurat förtroende för Forsberg, fast i förvissningen om att alla brister beror på infrastrukturens förfall. Ändå vet vi att det är SJ som direkt bär skulden för cirka 30 procent av alla förseningar.
Slutsatsen är att man som pendlare måste applådera denna förändring i toppen av SJ AB. Den skulle bara ha kommit långt tidigare.

DN:

"Bakgrunden är, säger Sundling, att SJ har ett stort förbättringsarbete framför sig som kommer att pågå under många år.

[...] Av nämnda årsredovisning framgår också att Jan Forsberg i fjol tjänade 3.991.440 kronor. Hans pensionsavtal, som är av en typ som regeringen numera har förbjudit, ger 70 procent av lönen mellan 62 och 65 års ålder. Därefter får Forsberg 50 procent av lönen tills han fyller 80 år." 

[red. 28 sept.]

Läs även andra bloggares åsikter om Järnväg, Järnvägstrafik, Järnvägsproblem, Tågtrafik, Tåg, Tågproblem, SJ, Trafikverket, Avreglering, Kollektivtrafik, Privatisering, Samhälle, Politik

Trafikverket tror på fortsatta problem

Tåg 523: Ingen tvål på toa.
Tåg 534: Inget vatten på toa. Fel på inloggningen till WiFi.

 Svenska Dagbladet går i bräschen för nyhetsrapporteringen om järnvägen på sistone. Idag skriver man på svd.se om Trafikverket, som vill sänka förväntningarna inför vintern.
Det verkar vara en ny strategi. Härom dagen var det Jan Forsberg, och så nu Tommy Jonsson från Trafikverket. Båda pratar de om hur vi alla måste vara beredda på ännu en vinter av dåligt fungerande järnväg.

Trafikverket har i år satsat tre gånger mer än vanligt på vinterberedskapen. Det gäller framför allt snöplogningen, men också mer maskiner, mer folk på plats och snabbare, vässad trafikinformation, bättre beredskap att styra om avgångar, och skärpt samarbete mellan cheferna.

Nu låter inte "vässad trafikinformation" och "skärpt samarbete" särskilt imponerande, när man så väl känner till jämförelsematerialet. De två gångna vintrarna bjöd delvis på känslor av krigstillstånd, då man som pendlare såg att ingenting fungerade, och allra minst information och samarbete.
Och förmodligen är det därför klokt att Trafikverket i år, trots den stora satsningen, väljer att försöka skruva ner allmänhetens förväntningar. Också politiskt är det fördelaktigt, ur Alliansens synvinkel. Man kan ju undra om inte Näringsdepartementet står bakom den nya policyn. Ett nytt praktfiasko för järnvägen får, som sig bör, politiska återverkningar. Bättre psykologi är då att förekomma problemen. Regeringen har intresse av att återverkningarna dämpas, inte minst med tanke på valet 2014.

Redan i eftermiddags, också på svd.se, svarade Kurt Hultgren vid Resenärernas lobbyorganisation på utspelet.

– Vad de inte förstår är när operatörer eller Trafikverket inte verkar bry sig. Eller när de ansvariga verkar sakna koll på vad som händer eller går och gömmer sig.

– Det måste helt enkelt finnas folk som kan svara ordentligt på frågor - var finns ersättningsbussarna, vad har hänt med tåget, när kommer det fram. Det finns alldeles för få som kan göra det i dag.

Det gläder mig att tågtrafiken diskuteras i media var och varannan dag för närvarande. Bara så kan förändringar tvingas fram. Hoppas det fortsätter.

 Läs även andra bloggares åsikter om Järnväg, Järnvägstrafik, Järnvägsproblem, Tågtrafik, Tåg, Tågproblem, SJ, Trafikverket, Avreglering, Kollektivtrafik, Privatisering, Samhälle, Politik

Forsberg vill ha minskat vinstkrav

Tåg 523: u.a.
Tåg 278: 15 min sent.

SvD hade igår, i näringslivsdelen, en intervju med VD:n för SJ AB, Jan Forsberg. Forsberg medger att läget är pressat inför vintern. Ett nytt fiasko och SJ kommer att skaka i sina grundvalar. Forsberg är tveksam till om plogningen, som är Trafikverkets uppgift, kommer att fungera. 

–Trafikverket har gjort en hel del, men det är en viss framkörningstid på plogningsutrustning och en del annat inför vintern.
–Jag tror inte att de hinner bli så bra till den här vintern som vi och de själva skulle vilja.

Här blir jag orolig. Problemet verkar vara att Trafikverket visserligen har erfoderliga plogar och materiel, men är för långsamt med att få fram dem när det börjar snöa. Hur svårt kan det vara och hur många vintrar av kaos kan anses vara en rimlig inlärningströskel?

Jan Forsberg vill nu att Trafikverket ska ta på sig den samordnande rollen, som hittills har saknats. Ingen har haft ett övergripande ansvar.  Märkligt är väl att den biten fortfarande inte är löst. Det har länge varit känt att just bristen på samordning är en viktig orsak till tågkaoset. Näringsdepartementet, vakna! Hur många fler utredningar kan behövas?

Inför framtiden måste SJ:s tåg moderniseras. Forsberg vill lägga 2 miljarder på upprustning av X2000 under tio år. För ytterligare 4 miljarder vill han köpa nya snabbtåg.  Klarar SJ att göra både och?

–Ja det kan vi göra. Men bara om vi effektiviserar oss. Och om staten under tre år ger avkall på sitt avkastningskrav på 10 procent på eget kapital ner till mellan 5 och 10 procent.
Det är ytterligare ett tufft styrelsebeslut som måste förankras hos regeringen. Där är man ännu inte.

Tio procent betyder 600 miljoner, vilket alltså är statens årliga vinstkrav på SJ. För egen del tycker jag att vinstkravet ska vara sekundärt, och att SJ i stället ska få ett klart definierat samhällsuppdrag. Att köra tåg på ett bra och billigt sätt är avsevärt viktigare än att gå med vinst. SJ AB är vårt. Använd det som ett verktyg för miljön och för jobben!

Jan Forsberg får ett par korta frågor till: 
När når SJ 95 procents punktlighet?

–Realistiskt under nästa år. Vi kommer att redovisa det löpande på vår hemsida från och med i höst

Då får dom allt ligga i. Jag tänker på att rättidigheten på mina tåg under vårsäsongen låg på endast 54%.

Varför är tågen i Schweiz så mycket punktligare än i Sverige?

–De satsar tre till fyra gånger mer i löpande underhåll på spåranläggningarna. Vid trängsel på spåren prioriteras också den snabbare trafiken.

Tre till fyra gånger mer! Snälla Jan Forsberg, tala om det här för Anders Borg!

När tänker du avgå?

–Jag kan gå i pension vid 62 – om två år. Jag vill gärna fortsätta tills dess.

Läs hela intervjun på svd.se.

Läs även andra bloggares åsikter om Järnväg, Järnvägstrafik, Järnvägsproblem, Tågtrafik, Tåg, Tågproblem, SJ, Trafikverket, Avreglering, Kollektivtrafik, Privatisering, Samhälle, Politik

Bra Uppdrag Granskning

Se "Den svenska tågkrisen" av Gunnar Lindstedt och Henrik Bergsten i Uppdrag granskning från igår i svtPlay. Ett bra och omfattande reportage.
Järnvägen analyseras ur många olika synvinklar, vilket kanske gör filmen lite rörig. På så vis bidrar filmen i viss mån till att sätta likhetstecken mellan svensk tågtrafik och SJ, vilket förstås är fel. Icke desto mindre är det ett mycket sevärt program.
Jag reagerar mot ett uttalande i filmen av SJ AB:s VD Jan Forsberg, där han på en konferens kommenterar ett uttalande från en kund. SJ påstås vara bra på att billigt transportera resenären från A till B, men kunden vill mer: komma fram i tid.
Det är bara det att SJ inte är bra på priser heller, så länge det inte handlar om tremånadersbiljetter.
En enkel biljett Stockholm-Norrköping kostar i andra klass ofta 558 kr. Det är dyrt. Mycket dyrt.
Ett Årskort Silver, som är den vanligaste pendlarbiljetten mellan samma två städer, kostar 39.400 kronor. Dyrt. Mycket dyrt.
För lite energi läggs på att belysa och genomskåda SJ:s biljettpriser. Medan en dysfunktionell infrastruktur får all uppmärksamhet, tränger SJ ut pendlarna till motorvägarna och resor i egen bil, med hjälp av höga priser.

Läs även andra bloggares åsikter om Järnväg, Järnvägstrafik, Järnvägsproblem, Tågtrafik, Tåg, Tågproblem, SJ, Trafikverket, Avreglering, Kollektivtrafik, Privatisering, Samhälle, Politik

Arbetspendlingen i fokus

Tåg 10523: 4 min sent.
Tåg 10534: u.a.

Sveriges Radio Ekot rapporterar idag om en undersökning som de har gjort angående arbetspendlingen med tåg under vintern. De har tittat på tågpendlingen mellan Stockholm och de tre orterna Uppsala, Västerås, Eskilstuna beräknat en totalkostnad för konsekvenserna av inställda och försenade tåg på de sträckorna under tiden mitten av januari till mitten av februari i år. Kostnaderna beräknas till 20-30 miljoner kronor bara på de här sträckorna, och omfattar då såväl personliga kostnader för den enskilde pendlaren som samhällskostnader plus trafikoperatörernas extrakostnader.
Infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd håller med och säger att hon "ser precis samma konsekvenser" som utredarna.
På DN Debatt idag finns en artikel av fyra myndighetsdirektörer i Mälardalen. Vi pratar då Västerås, Eskilstuna, Strängnäs, Örebro. Direktörerna kritiserar SJ och Trafikverket för bristerna i tågtrafiken, som de menar "kostar våra myndigheter stora summor av skattemedel i såväl tid som minskad effektivitet i verksamheterna".
Och vidare:

"Osäkerheten i tågtrafiken påverkar verksamheten tydligt. Det går inte att ha möten på morgonen, då man inte vet om de anställda kommer att hinna till arbetsplatsen på utsatt tid. Arbetstid går åt för att informera sig om inställda och försenade tågavgångar. Anställda måste även ibland brådstörtat lämna arbetsplatsen i förtid på eftermiddagar för att hinna hämta barn på förskolor sedan planerade tågavgångar ställts in. Vid tjänsteresor försvinner dyrbar arbetstid [...]"

Detta är dock inte det allvarligaste, enligt artikelförfattarna.

"Erfarenheterna av hur illa tågtrafiken fungerar gör att den gemensamma arbetsmarknaden i Mälardalen inte fungerar. Medarbetare som ett par gånger missat att hämta barn på förskolan föredrar snabbt att skaffa ett arbete närmare hemmet. Duktiga medarbetare lämnar oss och möjligheterna att rekrytera i hela regionen minskar."

De berörda myndigheterna har riktlinjer om att de anställda ska pendla med tåg om så är möjligt.

"Övergång till bilpendling är orimligt – inte bara ekonomiskt och miljömässigt utan också därför att kvalificerade medarbetare inte kan lägga 2–3 timmar per dag på bilkörning. Samma tid går däremot att använda till tågresor eftersom den tiden kan användas produktivt. Vi kan inte se att denna bristande förmåga hos SJ och Trafikverket att hantera snö och kyla är samhällsekonomiskt rimlig."

Mot slutet tar artikelförfattarna upp SJ:s potentiella samhällsansvar.

"SJ och Trafikverket måste samarbete på ett bättre sätt och gemensamt se till att den spårbundna trafiken i Mälardalen fungerar. Som statliga aktörer borde de kunna se samhällsekonomiska mål."

Jag måste då påpeka att SJ inte har något samhällsuppdrag i nuläget. Oppositionen kräver det. Vad gör regeringen?
Jo, regeringen sänker underhållsanslagen med 70 procent. Catharina Elmsäter-Svärd vet det, men säger att regeringen ökar anslagen.
Att låta SJ AB få en ny VD kan säkert vara ett sätt att få en ändring till det bättre. Jag citerar igen:

"I april 2010 önskade SJ:s vd Jan Forsberg en rejäl vinter 2010–2011 så att alla åtgärder och förbättringar som vidtagits utifrån erfarenheterna från den tågkaotiska vintern 2009–2010 skulle kunna visas upp. Ingen av oss är imponerade av vad vi hittills sett och upplevt."

Visst, byt ut Forsberg. Tågtrafiken fungerar sämre och sämre för varje år trots löften om motsatsen. Men samma Forsberg uppfyller faktiskt statens mål och levererar en rejäl vinst varje år; och det är precis vad han är satt att göra.
De största problemen ligger högre upp i hierarkin. Ge oss en regering som inte ser järnvägen som en pengaslukare, utan som det samhällsbärande element som får Sverige att hålla ihop och fungera!

Läs även andra bloggares åsikter om Järnväg, Järnvägstrafik, Järnvägsproblem, Tågtrafik, Tåg, Tågproblem, SJ, Trafikverket, Avreglering, Kollektivtrafik, Privatisering, Samhälle, Politik

SJ:s helårsrapport

Tåg 523: u.a.
Tåg 534: 12 min sent.

SvD återger TT:s text från igår om SJ:s ekonomiska rapport för 2010.
SJ AB minskade sin vinst, före skatt, mot året innan med 200 miljoner. Vinsten var nu bara 406 miljoner.
Orsakerna är ökade kostnader för ersättningstrafik och restidsgaranti. Under december utbetalades 54 miljoner kronor i ersättning, och i februari 23 miljoner.
Punktligheten sjönk till 86% för rikssnittet och 66 procent för X2000. Under sista kvartalet nådde X2000 dock bara upp till 62 procents punktlighet.
Jag blir förbryllad, eftersom DN [red. 19.31] i sin pappersupplaga idag uppger att det var under det sista kvartalet 2010 som X2000 var till 66% i tid. Min egen statistik för mina tåg under hösten gav siffran 63%.
En tredjedel av förseningarna beror på SJ:s egna brister. Resten är följden av en eftersatt infrastruktur, säger Forsberg, och Adelsohn håller med.
-I princip är vårt järnvägsnät överlastat i dag. Händer något blir allt försenat.
SJ:s del i förseningar är en blandad kompott av dåliga tåg och personal på fel plats. (Oklart om den sista meningen är TT:s formulering eller ett citat av Adelsohn.)
Vad drar man för slutsats av detta?
SJ talar om vad alla redan visste. Tågtrafiken fungerar åt skogen, till största delen beroende på eftersatt underhåll av infrastrukturen. Staten sänker i detta läge anslagen till underhåll med 60 procent och planerar att kompensera det med höjda banavgifter, dvs höjda biljettpriser i förlängningen.

Läs även andra bloggares åsikter om Järnväg, Järnvägstrafik, Järnvägsproblem, Tågtrafik, Tåg, Tågproblem, SJ, Trafikverket, Avreglering, Kollektivtrafik, Privatisering, Samhälle, Politik

Öppet brev till SJ:s VD

Jan Forsberg,

förra gången jag skrev till dig är fem och ett halvt år sedan. Jag hade då synpunkter på SJ:s priser, framför allt på sträckan Stockholm-Norrköping, där jag dagpendlar sedan nio år tillbaka. Priset på ett Årskort Silver hade vid det tillfället ökat från 25 till 35 tusen på tre år. Det blev billigare att pendla i bil, två eller flera personer tillsammans – en olycklig utveckling, såväl miljömässigt som arbetsmarknadspolitiskt sett. Arbetskraften förväntas vara beredd att pendla, och då är det högst olämpligt att förflyttningen sker i 200 personbilar i stället för i ett enda X2000-tåg.
Du svarade att du var medveten om problemet, och fortsatte:

”SJs biljettpriser, månadskort och årskort är och skall alltid vara konkurrenskraftiga, relativt andra transportalternativ[...]”

”Av de skälen tittar vi på att eventuellt införa destinationskort för att göra pendlandet billigare[...]”

Vad har hänt sedan dess?
Priset på Årskort Silver har stigit ytterligare, till 39 400 kr. Många av mina kollegor har övergått till att pendla med bil, som en följd av det.

Vad har då hänt på ”destinationskortens” område? Jo, jag ser att det finns ett som kallas Årspendlarkort Stockholm-Norrköping X2000. Men, det måste vara nåt fel här. Det kortet kostar... 42 250, mer än ett Årskort Silver! Tack för det, SJ!
Kan du försvara detta, Jan Forsberg, att det är dyrare att åka fram och tillbaka mellan huvudstaden och Norrköping än att resa fritt i hela landet under ett år? Och det gäller X2000 i båda fallen, så där finns ingen hake.

Det här måste väl ändå vara en miss av SJ? Jag trodde att det var ett feltryck när jag först såg det. Priset verkar basera sig på kostnaden av tio månadsbiljetter, men det är likafullt både ologiskt och hutlöst. Rimligt vore ett pris som ligger 30 procent, eller så, lägre än Årskort Silver. Jag tycker att det är som ett slag i ansiktet på oss pendlare.

Överhuvud taget missar SJ att premiera sina stamkunder. Pendlaren behöver flexibiliteten som ett periodkort ger. De som åker nån gång då och då och kan bestämma sig tre månader i förväg, kan få lösbiljetter till vrakpris. Men vi, som dag efter dag, år efter år, formligen pumpar in pengar i SJ AB, måste vackert betala dyrt.

SJ har på senare år fått ta emot oförtjänt mycket kritik när det gäller driftstörningar. Jag inser att tågtrafikens problem i första hand är en politisk fråga som kräver politiska lösningar, och att underhållet av, respektive investeringarna i vårt järnvägsnät, har försummats under många år, vilket vi nu får betala priset för i form av förseningar. SJ är därvidlag bara en i raden av ansvariga aktörer. Icke desto mindre finns det i fråga om prissättningen av resor bara en att ställa till svars, och det är SJ AB.

Idén med ”distanskort” är utmärkt, men kortets existensberättigande bygger på att priset ska ligga en bra bit lägre än det på Årskort Silver.
Ändra på detta genast, Jan Forsberg! Ge oss ett årspendlarkort värt namnet!

Huddinge, den 18 okt 2010

Björn Carlén
Mångårig pendlare