Arbetspendling en genusfråga?

Idag väntar jag med spännig på den färdiga undersökningen om arbetspendling. Regeringen beställde den av Trafikanalys i februari, och inlämningsdatum är i dag.
Det förvånar mig vilken vikt regeringen lägger vid jämställdhetsperspektivet i den här frågan.
Citat ur uppdraget:

• "Hur ser arbetspendlingsmönstret för män respektive kvinnor ut i
  regionerna?"
• "Hur ser efterfrågesidan för män respektive kvinnor ut i form av var arbetsplatser är lokaliserade i regionerna?"
• "Kunskapsunderlaget ska även inkludera en översiktlig beskrivning av:
  − vilka överväganden det finns för de enskilda individerna, i den mån det är möjligt uppdelat i män respektive kvinnor, för arbetspendling."
  
• "Transportsystemet ska vara jämställt dvs. likvärdigt svara mot kvinnors respektive mäns transportbehov."
  

Har pendling plötsligt blivit en genusfråga? Jag kan inte komma ifrån att detta är ett sätt att ta fokus från huvudfrågan, nämligen huruvida arbetspendlingen fungerar på ett tillfredsställande sätt. Arbetskraften förväntas vara rörlig. Finns utifrån detta, förutsättningar för ett välfungerande pendlande till ett för den enskilde rimligt pris? Det är så frågan ska ställas. Eller har Catharina Elmsäter-Svärd nu blivit jämställdhetsminister också? Jag tror förresten inte att ens Nyamko Sabuni skulle komma på idén att se arbetspendlingen i perspektivet gender.

Läs även andra bloggares åsikter om Järnväg, Järnvägstrafik, Järnvägsproblem, Tågtrafik, Tåg, Tågproblem, SJ, Trafikverket, Avreglering, Kollektivtrafik, Privatisering, Samhälle, Politik

Stjernkvist vill ta med Norrköping och Linköping i utredningen

Tåg 10525: 5 min sent.
Tåg 10536: 140 min sent.

NT skriver idag om att Lars Stjernkvist (S) har kontaktat infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd angående den förestående utredningen om arbetspendling i storstäderna.
De två kommunalråden Stjernkvist och Lindvall (M), från Norrköping respektive Linköping, skriver i ett gemensamt brev till ministern att de två städerna bör ingå i utredningen, som egentligen är tänkt att begränsas till storstadsregionerna.
Lars Stjernkvist:

"Detta är naturligtvis en viktig fråga för våra kommuner, men det är också en viktig fråga för Stockholm. Trängselproblemen i Stockholm går inte att lösa om man inte har ett större perspektiv på var flaskhalsarna finns."

Paul Lindvall tillägger:

"Det är bra att regeringen sätter fokus på arbetspendlingen, men det är avgörande att man får med alla viktiga pendelstråk för att kunna lösa problemen."

Trafikanalys är ansvarig myndighet för statistik inom områdena bantrafik, kollektivtrafik, kommunikationsmönster, luftfart, post, tele, sjöfart och vägtrafik. Det är denna myndighet som fått i uppdrag att genomföra undersökningen. Resultatet ska vara klart och lämnas in till regeringen senast den 31 maj.
Jag tycker att de båda kommunalråden tagit ett bra initiativ med sitt brev. Östergötland är Sveriges flaskhals nummer ett när det gäller tågtrafiken. Det har vi tidigare kunnat läsa i NT. Men kommer det inte lite väl sent? Tog det lång tid att få med moderaten i Linköping på tåget, så att säga? Jag har i alla fall känt till i minst en månad nu att jobbpendlandet ska utredas. Den gode Stjernkvist läser väl inte Tågpendlaren.
Kanske måste Trafikanalys få en förlängd tidsfrist för ett utökat uppdrag. I så fall vore det väl fullt möjligt, och förstås önskvärt med en breddning; jag är partisk så det stänker om det, jag vet.

Läs även andra bloggares åsikter om Järnväg, Järnvägstrafik, Järnvägsproblem, Tågtrafik, Tåg, Tågproblem, SJ, Trafikverket, Avreglering, Kollektivtrafik, Privatisering, Samhälle, Politik

Arbetspendlingen i fokus

Tåg 10523: 4 min sent.
Tåg 10534: u.a.

Sveriges Radio Ekot rapporterar idag om en undersökning som de har gjort angående arbetspendlingen med tåg under vintern. De har tittat på tågpendlingen mellan Stockholm och de tre orterna Uppsala, Västerås, Eskilstuna beräknat en totalkostnad för konsekvenserna av inställda och försenade tåg på de sträckorna under tiden mitten av januari till mitten av februari i år. Kostnaderna beräknas till 20-30 miljoner kronor bara på de här sträckorna, och omfattar då såväl personliga kostnader för den enskilde pendlaren som samhällskostnader plus trafikoperatörernas extrakostnader.
Infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd håller med och säger att hon "ser precis samma konsekvenser" som utredarna.
På DN Debatt idag finns en artikel av fyra myndighetsdirektörer i Mälardalen. Vi pratar då Västerås, Eskilstuna, Strängnäs, Örebro. Direktörerna kritiserar SJ och Trafikverket för bristerna i tågtrafiken, som de menar "kostar våra myndigheter stora summor av skattemedel i såväl tid som minskad effektivitet i verksamheterna".
Och vidare:

"Osäkerheten i tågtrafiken påverkar verksamheten tydligt. Det går inte att ha möten på morgonen, då man inte vet om de anställda kommer att hinna till arbetsplatsen på utsatt tid. Arbetstid går åt för att informera sig om inställda och försenade tågavgångar. Anställda måste även ibland brådstörtat lämna arbetsplatsen i förtid på eftermiddagar för att hinna hämta barn på förskolor sedan planerade tågavgångar ställts in. Vid tjänsteresor försvinner dyrbar arbetstid [...]"

Detta är dock inte det allvarligaste, enligt artikelförfattarna.

"Erfarenheterna av hur illa tågtrafiken fungerar gör att den gemensamma arbetsmarknaden i Mälardalen inte fungerar. Medarbetare som ett par gånger missat att hämta barn på förskolan föredrar snabbt att skaffa ett arbete närmare hemmet. Duktiga medarbetare lämnar oss och möjligheterna att rekrytera i hela regionen minskar."

De berörda myndigheterna har riktlinjer om att de anställda ska pendla med tåg om så är möjligt.

"Övergång till bilpendling är orimligt – inte bara ekonomiskt och miljömässigt utan också därför att kvalificerade medarbetare inte kan lägga 2–3 timmar per dag på bilkörning. Samma tid går däremot att använda till tågresor eftersom den tiden kan användas produktivt. Vi kan inte se att denna bristande förmåga hos SJ och Trafikverket att hantera snö och kyla är samhällsekonomiskt rimlig."

Mot slutet tar artikelförfattarna upp SJ:s potentiella samhällsansvar.

"SJ och Trafikverket måste samarbete på ett bättre sätt och gemensamt se till att den spårbundna trafiken i Mälardalen fungerar. Som statliga aktörer borde de kunna se samhällsekonomiska mål."

Jag måste då påpeka att SJ inte har något samhällsuppdrag i nuläget. Oppositionen kräver det. Vad gör regeringen?
Jo, regeringen sänker underhållsanslagen med 70 procent. Catharina Elmsäter-Svärd vet det, men säger att regeringen ökar anslagen.
Att låta SJ AB få en ny VD kan säkert vara ett sätt att få en ändring till det bättre. Jag citerar igen:

"I april 2010 önskade SJ:s vd Jan Forsberg en rejäl vinter 2010–2011 så att alla åtgärder och förbättringar som vidtagits utifrån erfarenheterna från den tågkaotiska vintern 2009–2010 skulle kunna visas upp. Ingen av oss är imponerade av vad vi hittills sett och upplevt."

Visst, byt ut Forsberg. Tågtrafiken fungerar sämre och sämre för varje år trots löften om motsatsen. Men samma Forsberg uppfyller faktiskt statens mål och levererar en rejäl vinst varje år; och det är precis vad han är satt att göra.
De största problemen ligger högre upp i hierarkin. Ge oss en regering som inte ser järnvägen som en pengaslukare, utan som det samhällsbärande element som får Sverige att hålla ihop och fungera!

Läs även andra bloggares åsikter om Järnväg, Järnvägstrafik, Järnvägsproblem, Tågtrafik, Tåg, Tågproblem, SJ, Trafikverket, Avreglering, Kollektivtrafik, Privatisering, Samhälle, Politik