Arbetspendling en genusfråga?

Idag väntar jag med spännig på den färdiga undersökningen om arbetspendling. Regeringen beställde den av Trafikanalys i februari, och inlämningsdatum är i dag.
Det förvånar mig vilken vikt regeringen lägger vid jämställdhetsperspektivet i den här frågan.
Citat ur uppdraget:

• "Hur ser arbetspendlingsmönstret för män respektive kvinnor ut i
  regionerna?"
• "Hur ser efterfrågesidan för män respektive kvinnor ut i form av var arbetsplatser är lokaliserade i regionerna?"
• "Kunskapsunderlaget ska även inkludera en översiktlig beskrivning av:
  − vilka överväganden det finns för de enskilda individerna, i den mån det är möjligt uppdelat i män respektive kvinnor, för arbetspendling."
  
• "Transportsystemet ska vara jämställt dvs. likvärdigt svara mot kvinnors respektive mäns transportbehov."
  

Har pendling plötsligt blivit en genusfråga? Jag kan inte komma ifrån att detta är ett sätt att ta fokus från huvudfrågan, nämligen huruvida arbetspendlingen fungerar på ett tillfredsställande sätt. Arbetskraften förväntas vara rörlig. Finns utifrån detta, förutsättningar för ett välfungerande pendlande till ett för den enskilde rimligt pris? Det är så frågan ska ställas. Eller har Catharina Elmsäter-Svärd nu blivit jämställdhetsminister också? Jag tror förresten inte att ens Nyamko Sabuni skulle komma på idén att se arbetspendlingen i perspektivet gender.

Läs även andra bloggares åsikter om Järnväg, Järnvägstrafik, Järnvägsproblem, Tågtrafik, Tåg, Tågproblem, SJ, Trafikverket, Avreglering, Kollektivtrafik, Privatisering, Samhälle, Politik