2011.I.11

Tåg 523: u.a.
Tåg 534: 9 min sent.

Läser ett intressant inlägg i Juridikbloggen från igår.
Författaren håller motvilligt med Lars Ohly om att för lite konkurrens inte är orsaken till tågproblematiken.
Det är i samordningen och infrastrukturen som bristerna finns. Jakob Heidbrink, som skrivit inlägget, har lösningarna.
God samordning skall således upprätthållas genom ett komplext system av kontrollinstanser, ersättningsplikt och straffavgifter, inte helt olikt den lösning som de fyra centerpartisterna beskriver i SvD igår. Heidbrink:

En operatör som genom dåligt underhåll av sina fordon eller på annat sätt klantigt [...] förorsakat en störning i trafiken, bör vara skadeståndsskyldig mot andra aktörer, och det upp till en summa som märks [...]. Om snöröjning och lövskrapning läggs ut på entreprenad, måste Trafikverket dels se till att entreprenörerna fungerar, dels måste Trafikverket – och därmed staten – självt bli ersättningsansvarigt för de skador som underdimensionerad beredskap leder till. Man kan också tänka sig att varje operatör måste för sin licens hålla sig med ett visst antal tekniska fordon som Trafikverket kan avropa mot ersättning. Det skulle i sådant fall faktureras in i biljettpriset för resenären eller genom Trafikverkets betalning för tjänsten hamna där kostnaden skall hamna, nämligen hos de skattebetalare som via staten äger nätet.

När det gäller den nedslitna infrastrukturen säger Heidbrink:

Det finns [...] ingen väg förbi kravet på en väl underhållen infrastruktur, och som ägarförhållandena i Sverige ser ut, är det staten som äntligen måste sköta sitt jobb. Detta måste få kosta. Huruvida valet verkligen står mellan skattesänkningar och bra underhåll av infrastruktur, kan jag inte bedöma, men min bestämda känsla är att felet snarare ligger i prioriteringen av olika utgifter

Underhållet ska finansieras med hjälp av SJ:s vinst och medelst höjda banavgifter.

Banavgifternas storlek bör sättas i höjd med underhållsnivån: investeras mycket i underhåll, kan detta delvis finansieras med banavgifter – det är fullt rimligt att resenärerna bidrar till den infrastruktur de nyttjar.

Detta låter i stort sett som den politik som redan förs av Alliansregeringen. Undantaget då detta med straffavgifter och att SJ:s vinst ska gå till spårunderhåll i stället för till SJ:s egna investeringar.
Låt oss se om det leder någon vart, men tillåt mig tvivla. Prishöjningar på redan dyra tågresor lär vi i alla fall definitivt få se inom kort.

Läs även andra bloggares åsikter om Järnväg, Järnvägstrafik, Järnvägsproblem, Tågtrafik, Tåg, Tågproblem, SJ, Trafikverket, Avreglering, Kollektivtrafik, Privatisering, Samhälle, Politik

"Läget är kaotiskt"

Tåg 523: 4 min sent.
Tåg 534: u.a.

I dagens SvD i näringslivsdelen står att läsa om att SJ:s kvartalsrapport släpptes igår. Ulf Adelsohn, styrelseordförande, uttalar sig i befriande ordalag om tågtrafikläget i allmänhet:

"Den borgerliga regeringen har gjort lite för att förbättra läget, men långt ifrån tillräckligt. Läget är faktiskt kaotiskt."

Äntligen en verklighetsbeskrivning som man känner igen! Det här borde Adelsohn ha kläckt ur sig för länge sedan, för många år sen, när han såg vartåt det barkade.

Det stora problemet är bristen på spår, enligt Adelsohn. De spår som finns nyttjas så hårt att minsta försening snabbt sprider sig vidare i systemet och blir stora förseningar till slut.
Adelsohn är sedan förvånansvärt öppenhjärtig när han erkänner att SJ bär skulden till 40 procent av alla tågförseningar. Jag välkomnar den självrannsakan.

Sverige och Finland ligger i botten när det gäller spårunderhåll, jämfört med övriga Europa. Den europeiska samarbetsorganisationen för järnvägsföretag, CER, visar på detta. För att komma ifatt behövs en och en halv miljard extra på tio år, enligt SJ. Också i det fallet måste man berömma SJ för att de i klartext talar om för sin huvudman vad som krävs.

Nu har två partibröder på raken gått ut och sagt sanningar som måste svida i öronen på Anders Borg och Reinfeldt. Jag tänker förstås på tågtrafikutredningen som lades fram för en vecka sedan av Per Unckel, och så nu Adelsohn med sina erkännanden. Sen är ju infrastrukturministern numera moderat. Anders Borg måste lätta på plånboken rejält. Händer det inget nu i rätt riktning så kommer järnvägen att förfalla helt under loppet av den mandatperiod som nyss påbörjats.

infrastrukturministern

Tåg 525: 6 min sent.
Tåg 534: 32 min sent. Signalfel m m.

Ny infrastrukturminister sedan igår är Catharina Elmsäter-Svärd.
Hon fyller 45 år i november och bor i Södertälje. Tidigare har hon varit finanslandstingsråd i Stockholms län sedan två år tillbaka. I botten är hon marknadsekonom med inriktning på försäljning. Hon har, förutom att vara politiker, också jobbat som hotellchef.
Catharina Elmsäter-Svärd är moderat och efterträder centerpartisten Åsa Torstensson, född -58.
Jag utgår ifrån att frågor om tågtrafik kommer att hamna på Catharina E-Svärds bord, och jag säger: lycka till!

[Fakta från SvD.]