lördag 16 juli 2011

SJ kringgår restidsgarantin

Isobel Hadley-Kamptz skriver i dagens Expressen en välkommen ledare om Sveriges fallerande järnväg. Jag håller med om allt hon skriver; i den texten alltså. Speciellt intressant är det om hur det politiska resonemanget genom åren har förts bakom kulisserna:
Själva idén att järnvägen aldrig får det den behöver har rentav inpräntats så djupt att också ansvariga myndigheter tar den för given.
Maria Wetterstrand berättade för mig om när Miljöpartiet i en budgetförhandling hade krävt mer än regeringen till järnvägsunderhåll och fått beskedet att det gick inte, för Banverket hade inte äskat mer.
När MP frågade Banverket varför de inte krävde så mycket som behövdes blev svaret att "Vi vet ju att vi aldrig får tillräckligt."
Så har vi låtit ett vitalt samhällsintresse, fungerande allmänna kommunikationer, förfalla.
Anslagen har genom åren konsekvent lagts på en nivå lägre än de behov Banverket och dess motsvarigheter angivit. Detta har satts i system med sådan envishet att Banverket till slut i uppgivenhet begärt mindre pengar än vad som vekligen behövts... Låter osannolikt, men politiken är väl många gånger just osannolik.

Hadley-Kamptz nämner en artikel i Göteborgsposten, där SJ erkänner att man sedan den 16 mars har olika tidtabeller för tåget respektive passagerarna.
Jag noterade själv vid en resa till Malmö härförleden att ankomsttiden var ovanligt sent satt. Detta trots att Graversfors-problemet ska vara löst vid det här laget. Tågmästaren bekräftade att det på vissa avgångar finns en särskild kundtidtabell. I det här fallet diffade hans och min tabell på tio minuter.
Enligt Ulf Wallin på SJ har responsen på detta varit positiv:
– De flesta tycker det är bra att tågen bättre håller tiden, att man mer sällan blir försenad. Men några upplever problem, man bestämmer att vänner skall möta vid tåget en viss tid och tåget kan komma tio minuter tidigare än det står på biljetten.
Om orsaken till de dubbla tabellerna:
– Vi har, som många vet av dyrköpt erfarenhet, haft problem med att få tågen att komma fram i tid, säger Ulf Wallin, biträdande presschef i SJ AB.
– Därför vill vi vara ärliga mot kunderna och ange en mer realistisk ankomsttid för de tåg som oftast drabbas av förseningar.
Min spontana reaktion, och jag tror jag håller fast vid den, är att SJ försöker minska de ekonomiska skadeverkningarna av sin egen restidsgaranti. En försening på 35 minuter kostar SJ gissningsvis 75-80.000 kronor i ersättningspengar. Nu är tåget plötsligt bara 25 minuter sent, och beloppet är insparat.
Så, bra SJ, att ni erkänner dubbla tidtabeller, men tala i ärlighetens namn också om vad den verkliga orsaken till dem är.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar