2010.IX.30

Tåg 523: 8 min sent.
Tåg 550: 2 min tidigt. Bravo SJ! Och Trafikverket, förstås.

första frostnatten
en förunderlig fotogenisk morgondimma
över Sörmland

2005: brev till Jan Forsberg, med svar

Tåg 523: 5 min sent.
Tåg 534: 3 min sent.

[Daterat 2005-01-08]
Björn Carlén
Huddinge

SJ AB
Jan Forsberg, VD
105 50 Stockholm

Vill SJ behålla sina pendlare?
Sedan hösten 2001 har jag dagpendlat på sträckan Flemingsberg-Norrköping. Mitt första årskort kostade 25 000 kr, sedan höjdes priset till 30 000. Nu kostar kortet trettiofem tusen, en höjning med 40 % på tre år. Sedan 1998 har för övrigt priset höjts med hela 75 procent!
För mig är det dags att ställa mig frågan om jag har råd längre.
Varje resa kostar mig 147 kronor. Detta kan jämföras med om jag kör ensam i egen bil, då bensinkostnaden är 160 kr.
En kollega har tagit fram ett kostnadsförslag på en stor leasingbil för ändamålet. För 20 000 kr per person och år skulle den bilen stå till ständigt förfogande för mig och mina kollegor, med fri service på bilen och bränsle inkluderat.
Alltså: ensam i bil 160, tåg 147, samåkning 84 kr/resa. Tåget är bekvämare och miljövänligare, men förlorar stort till leasingbilen så snart privatekonomin vägs in. Och pengar har betydelse…
Att döma av de ständiga prishöjningarna, tycks ansvariga på SJ anse att årskorten är till för höginkomsttagare eller för de med resor som löneförmån. För mig och mina gelikar, med en månadslön på 18 600 kr och utan subvention från arbetsgivaren, gör tågresorna alltför stora hål i plånboken.
Då staten är huvudägare i SJ kan man utöver det som nämnts ovan ha politiska synpunkter på prissättningen. Stockholm och Norrköping kommer allt närmare varandra avseende restid. Samtidigt ökas avståndet i motsvarande mån eller mer genom att priset höjs. Denna utveckling är dålig såväl miljöpolitiskt som arbetsmarknadspolitiskt sett. Är det bra att pendlare väljer bilen i stället för tåget? Är det inte meningen att man skall kunna bo och arbeta på olika orter?
SJ:s ledning talar om att öka bekvämligheten och möjligheterna att arbeta på tåget. Med all respekt för detta; har man inte råd att åka så spelar det ingen roll hur många PC-platser det finns.

Blir detta mitt sista årskort?
Slutsatsen är att smärtgränsen är nådd vad gäller priset för årskortet. Det saknas ett prisbilligt alternativ, t ex ett årskort för säg 20 000 kr, giltigt endast på en sträcka. Jag skulle även välkomna ett alternativ av typen TIM-kort, giltigt på X2000, med lokaltrafikkort inkluderat. Till ett rimligt pris.
Med vänlig hälsning

Björn Carlén
Musiker, Huddinge
[Daterat 2005-01-08]



Jan Forsberg svarar bl a:

SJs biljettpriser, månadskort och årskort är och skall alltid vara konkurrenskraftiga, relativt andra transportalternativ[...]

Med ditt årskort kan du [...] resa med SJ vart du vill i Sverige även om du inte avser att utnyttja den möjligheten. Av de skälen tittar vi på att eventuellt införa destinationskort för att göra pendlandet billigare[...]

Hur blev det?
Priset på Årskort Silver höjdes ytterligare år 2009 till 39 400 kr. Många kollegor har övergått till att pendla med bil.
Det enda "destinationskort" jag känner till för sträckan är Årspendlarkortet Stockholm-Norrköping X2000. Det kostar 42 250 kr, alltså mer än ett Årskort Silver.
Dags att skriva ett nytt brev!

Kallaste vintern

Tåg 523: 2 min sent.
Tåg 534: u.a.

Läser i pappersupplagan av Metro att Golfströmmen flyter långsammare i år, pga det enorma oljeutsläppet utanför USA:s kust. En polsk meteorolog påstår att kommande vinter blir den kallaste sedan tidig medeltid, som en följd av det. Långsam golfström: mindre uppvärmning av Europa vintertid. Hoppas verkligen att han, meteorologen, har fel. Om inte annat så för tågens skull.

Om SD - och andra

Tåg 523: 6 min sent.
Tåg 534: u.a.

Redan i början av 80-talet kunde man ta del av Skånepartiets politiska budskap, om man lyssnade på närradion. Carl P. Herslow, partiledaren, satt dagligen i studion och sände. Han varvade politikprat med inringande sympatisörer å ena sidan och en salig musikmix av Siw Malmkvist, Kal P Dal, Eddie Meduza, Kvinnaböske och La Bamba å den andra. Och så Skånehymnen.

Skåneland, Skåneland,
käraste land uti världen.
Till dig äro skåningar knutna med band,
som hålla på långväga färden.

Partiets mål var ett Skåne med regionalt självstyre och en restriktiv invandringspolitik. "Invandrare är välkomna hit, bara om det gagnar Skåne", sa Herslow. Om personer som flytt från krig och förföljelse sa han, "Det är fegt. Här i Skåne stannar vi och slåss".
Förutom invandringen var Socialdemokraterna och Stockholm den stora fienden. "Näbbgäddan Anna Lindh", är ett epitet som jag inte glömmer, och som Herslow trummade ut i etern varje dag. Mona Sahlin fick sig nog också en släng av sleven, redan då. Efter Anna Lindhs tragiska bortgång, utgår jag ifrån att trakasserierna upphörde.
Socialdemokratin å sin sida valde, liksom nu i fallet med SD, att försöka ignorera Skånepartiet. Om någon frågade var svaret ungefär att "Låt dom tokskallarna få hålla på. Det blåser över. Dom faller ihop som ett korthus när det gått en tid." Och frågade ingen så var det dödstyst från sossarna. Man försökte tiga ihjäl Skånepartiet.
Men, sedan 1985 är Skånepartiet representerat i flera skånska kommuners fullmäktigeförsamlingar. Tigandets politik hade misslyckats. Skånepartiet slutade däremot att växa när de fått representation i kommunerna och tvingats utöva praktisk politik.
Sven-Olle Olsson, den framlidne centerpartisten från Sjöbo, uteslöts från sitt parti när han drev igenom en folkomröstning om att Sjöbo inte skulle ta emot flyktingar. Resultatet blev ett nej till flyktingmottagande i kommunen. Carl P. Herslow myste och deklarerade att "Sven-Olle Olsson är alltid välkommen in i vårt parti!". Socialdemokraterna däremot kallade Sven-Olle för "Svin-Olle", men tog inte debatten. Sjöbo hade fattat ett beslut i demokratisk ordning, men sossarna hade inget bättre svar än en blandning av indignation, invektiv och tystnad. Notera att Sven-Olle Olsson stod på Sverigedemokraternas riksdagslista inför valet 2002.
Så kom Ny Demokrati in i Riksdagen på 90-talet med ett något mera polerat budskap, men ändå samma: vi tar in för många invandrare. Ganska snart därefter klubbade Sverige under Göran Persson igenom restriktivare asylregler och visumtvång för kosovoalbaner. Det sistnämnda fick som följd att Sverige var det land i världen som avvisade flest kosovoalbaner 1991-1994, en ganska tydlig eftergift för trycket från höger. Jag drar försiktiga paralleller till Danmark, där på senare tid de etablerade partierna i hög grad anpassat sin politik till Pia Kjærsgaards Dansk Folkeparti.
Carl P. Herslow förespråkade att man i stället för att ta hit flyktingar skulle "hjälpa flyktingarna i deras närområden", en fras som några år senare togs upp av bl a Socialdemokraterna. Också här en anpassning.
Skånepartiet står och faller med sin partiledare. Carl P. Herslow har alltid hävdat att partiet inte har något emot invandrare, utan att det är flyktingpolitiken man kritiserar. Argumentationen känns igen hos Sverigedemokraterna 25 år senare. Men märk väl att Skånepartiet i år gick till val på att göra Skåne helt fritt från islam.
Låt oss hoppas att övriga partier nu har lärt läxan och börjar argumentera på allvar. Tigandets och undlåtenhetens politik förfelar uppenbarligen sitt syfte. Endast genom upplysning och öppen debatt kan vi råda bot på villfarelserna, som gjort SD till ett parti med större representation i Riksdagen än såväl V som KD.

Banarbete

Tåg 525: 4 min sent.
Tåg 542: 13 min sent.

På Stockholm C möter mig idag information om att det under helgen 25-26 september, alltså idag, förekommer banarbeten mellan Gnesta och Flen. Förseningar kommer att uppstå pga detta, enligt tavlan.
Varför ligger inte de här upplysningarna ute på nätet på sj.se? Jag hittar ingenting under trafikinfo i alla fall, varken under "trafikstörningar" eller "sök tåg" hittar jag något.
Hur svårt kan det vara och visst har vi rätt till fullständig information när vi betalar dyrt? Ska jag skälla på Trafikverket eller på SJ?

[internt till blogipedia:] Tgpendlaren är en ny och spännande blogg om att dagpendla med tåg i 2010-talets Sverige. Bloggaren ser med kritiska ögon på den förda järnvägspolitiken och konsekvenserna av den.

Tågtavlan, en app för mig

Tåg 539: korglutning ur funktion.
Tåg 550: 4 min sent

Det har kommit en helt otroligt fin app för iPhone av Theodor Storm. Den heter Tågtavlan och är ett ytterst välkommet hjälpmedel för tågpendlaren.
Sedan tidigare känner jag till appen med namnet "Stockholm C", som visar aktuell status på stora tavlan på Centralen i Stockholm. "Tågtavlan" är ett så väldigt mycket mera kompetent verktyg. Den kostar 15 kronor och är värd varenda krona. Den här recensionen baserar sig på version 1.6, som stöder samtliga tågoperatörer i Sverige och innefattar alla tågstationer.
Gränssnittet delas upp i sex flikar, närmare bestämt knappar längst ner.

1. Tågtider är kanske den del som man direkt söker upp. GPS:en söker genast den station som är närmast dig och visar avgångar och ankomster för innevarande dygn med tider, förseningar och spårangivelser, precis som en tågtavla. Varje tågnummer är dessutom klickbart, och visar då beräknade ankomsttider för varje station, just på den avgången. Mycket likt "visa trafikinformation för tågnummer" på www.sj.se. Det finns ytterligare en knapp längst ner under tåginformationen. Denna länkar till tåg.info, som öppnas i webbläsaren och ger ytterligare häpnadsväckande detaljerad information om avgången i fråga. Där kan man t ex se en graf för förseningshistoriken på det specifika tåget under de senaste fem dagarna. Trafikhistoriken tillhandahålls indirekt av Senatåg.se.
2.   Den andra fliken eller knappen ger en möjlighet att spara favoritstationer så att de blir snabbt åtkomliga. Det är annars ganska bökigt att under flik 1 skrolla fram till önskad station. Jag, som har Flemingsberg som default, måste t ex rulla på rejält för att hitta Stockholm i listan. Lösningen är då att en gång för alla lägga Stockholm som favorit under flik 2.
3.  Tredje fliken är en sökfunktion, där man söker per tågnummer.
4.  Fjärde fliken visar i realtid de tjugofem senaste inläggen i twitterflödet som rör tågtrafiken. Jag hittar inlägg från och till @SJ_AB, men också andra tweetar som innehåller ordet tåg eller tågtrafik verkar hamna i den här listan. Ett klick på en länk i en av tweetarna öppnar browsern och twitter.com på den aktuella länkadressen. En väldigt rolig idé att visa twitterflödet direkt i appen!
5.  Flik nummer fem ger en google-karta med trafikläget i form av röda och gröna prickar, som i realtid indikerar var de olika tågen befinner sig för tillfället. Grön prick för tåg i tid, och röd för ett försenat tåg. Suveränt! Om man klickar på respektive prick, får man upp en kortfattad information med tågnummer, slutstation och beräknad ankomsttid till nästa stopp.
6.  Till sist infofliken med adress till utvecklaren, Tstorm Technologies, och andra kontaktuppgifter. Här finns också en länk till tidigare nämnda Tåg.info - motsvarigheten till Tågtavlan, fast på webben. En annan länk går till iTunes' Appstore, direkt till betygsättningen av Tågtavlan. Jag kommer alldeles säkert att ge ett högt betyg.

Sammanfattningvis är Tågtavlan ett välkommet verktyg för vilken tågresenär som helst - särskilt tågpendlare; och alldeles extra särskilt för kritiker av tågtrafik och tågpolitik, en kategori som jag själv bekänner mig till.

[red. 3 jan 2011]
Många gånger har jag svurit över hur långsamt det går att starta Tågtavlan. Antagligen är det ofrånkomligt, då info måste hämtas från internet. iPhonen är ju heller inget fartmonster i sig. Det finns dock en inställning som kan snabba på uppstarten något: stäng av Gps-funktionen. Detta görs inte i själva programmet, utan i iPonens inställningar/allmänt/platstjänster: avmarkera där Tågtavlan i listan genom att ställa knappen på Off. Du märker en viss förbättring i snabbhet, men får förstås vara utan den komfort som gps ger i kartvyn och i att hitta närmaste station.
[tillagt 3 jan 2011]

[red. 23 jan 2011]
Den facebook-funktion som Tågtavlans skapare, Theodor Storm, lagt till fr o m version 2.0, ger jag personligen inte mycket för. Det är tänkt att du ska "checka in" på respektive tåg som du åker med. På så vis skapas en statusuppdatering på ditt facebook-konto, där det framgår vilket tåg du just nu reser med och i vilken riktning. Jag blir störd av en alltför stor öppenhet med var jag befinner mig, delvis pga att det kan vara ett inbjudningskort för inbrottstjuvar. Den som inte är med på facebook eller låter bli att checka in, behöver förstås inte oroa sig.
GPS:en suger hur som helst så mycket batteri att jag nog föredrar att stänga av den under menyn Platstjänster/Tågtavlan.
[tillagt 23 jan 2011]

[red. 9 mars 2011]
Jag måste korrigera min felaktiga uppgift tidigare - den är rättad nu - att kartvyn på respektive specifikt tåg skulle gå om intet ifall man inte loggar in på tåget i fråga med hjälp av facebook. Det var nog helt fel. I alla fall funkar det nu utan någon som helst inloggning, vilket jag är tacksam för. Ber så mycket om ursäkt!
[tillagt 9 mars 2011]

Tillräckligt många...

Tillräckligt många var tillräckligt nöjda med de extra hundralapparna i plånboken. Så kan man kanske sammanfatta Alliansens seger i gårdagens val till Riksdagen. Man ska inte heller bortse ifrån att västvärlden haft en ekonomisk kris under den gångna mandatperioden, och att regeringen lyckats ta Sverige relativt torrskodd ur den, om man ser till den typen av ekonomiska siffror.
Vad man glömmer bort i ett sådant resonemang är naturligtvis de som fått betala ett högt pris för genomförandet av alla dessa ekonomiska åtgärder. De gamla, de sjuka, de arbetslösa, de som arbetar och inte har råd med a-kasseavgiften, de unga bostadslösa, etc. Plus de som åker tåg, förstås.
Hur kommer det sig då att så lite uppmärksamhet givits åt den sidan av sanningen?

• Är det oppositionens tre partier som haft en dålig valstrategi?

• Har Alliansen skickligt lyckats styra bort fokus från de heta frågorna?

• Har media, med DN, SvD och Expressen, skickligt och försåtligt lyckats styra fokus precis i den riktning som passar blågrönt?

Jag tror på en kombination av de tre. I det tredje fallet, medierna, har vi ett demokratiskt problem. När en så stor del av pressen väger över tungt åt höger, blir förutsättningarna ojämlika och orättvisa för de båda blocken. Den blå sidan har ett gigantiskt försprång redan från start. Hur kommer vi tillrätta med det? Oddsen är dåliga.

Sverigedemokraterna må ha en kärna av gamla och nya nazister, men jag vägrar tro att 5,7 procent av de röstande i riksdagsvalet skulle vara nazister eller ens rasister.
Här har vi åter igen ett demokratiskt problem. I Sverige är vi inte vana vid att på hemmaplan behöva stå upp för och argumentera för alla människors lika värde. Vi har ofta alltför få och vaga argument till hands när vi konfronteras med såväl främlingsfientlighet som kritik av invandringspolitiken. Detta beror förmodligen på den relativa avsaknaden av debatt i media. Var och en av oss måste tänka efter varför det är rätt att ta emot så många flyktingar och andra invandrare som vi gör i det här landet, och övertygande kunna argumentera varför invandring är bra för Sverige och önskvärt, även oaktat den etiska dimensionen av det. Vi måste kunna peka på siffror, statistik och forskning till stöd för våra påståenden. Därvidlag behöver vi givetvis hjälp av media och politiker.
Att försöka tiga ihjäl är ingen effektiv väg - än mindre en anständig väg, demokratiskt sett. De "vanliga människor" som sett en röst på (sd) som det bästa alternativet, måste få känna att deras val betyder något, för nog är väl allas röster lika mycket värda i ett demokratiskt system?
De som så att säga röstat på fel parti, måste på ett övertygande sätt bli överbevisade om att det finns en annan och bättre väg att gå. Uppenbarligen har de etablerade partierna misslyckats med detta i sin flykting-, invandrings- och integrationspolitik. Hur kommer vi tillrätta med det på ett effektivt, anständigt, humant och demokratiskt vis? Jo, börja argumentera för asyl-, invandrings- och integrationspolitiken, nu!

(Märk väl, om nu nån skulle tveka: jag sympatiserar INTE med SD!)
[Texten uppdaterad 2010-09-20 kl 16.43]

Rösta för de utförsäkrade

Du som har tänkt rösta på Alliansen den 19 september, eller kanske redan har förtidsröstat på dem: skulle det kunna vara så att du är alltför nöjd med de extra hundralapparna som du fått i plånboken under de senaste fyra åren? Tillräckligt nöjd för att ignorera de som du profiterar på genom att ge ditt stöd till skattesänkarna.
Solidaritet är inte längre ett modeord. Jag har knappast hört det uttalas i den här valrörelsen. Som om det skulle ge dålig karma att säga det. Men är det inte just solidariteten som gör oss till människor?

De 35 000 människor i Sverige, som utförsäkrats från sjukförsäkringen under alliansregeringen, är för mig tillräckligt skäl för att rösta rödgrönt i morgon.
Det finns förstås också andra frågor. Med raketfart har Reinfeldt och hans kollegor genomfört sina reformer "för jobben". Resultatet ser vi redan nu, om vi öppnar ögonen. Det allmänna säljs ut till privata intressen i en rasande takt, våra järnvägar förfaller, a-kassan har blivit så dyr att många måste gå ur. Kort sagt: välfärden rinner oss ur händerna, i ett tempo där vi knappt hinner märka vad som hänt.
Men, frågan om de som utförsäkras tycker jag är så tydlig och så upprörande att den ensam borde fälla regeringen. Titta inte i din egen plånbok, utan se hur de svagaste i samhället konsekvent har schikanerats. Det är solidaritet vi behöver nu, och den här gången känns det i hela kroppen vad det ordet betyder.
Så, rösta rödgrönt i morgon, och om du redan har förtidsröstat, på fel parti, så kan du ångra dig! I din vallokal väntar nämligen dina valkuvert och ditt röstkort på dig på valdagen. Legitimera dig så kan du göra om ditt val!

SJ och Miljön

Tåg 533: toalett ur funktion.
Tåg 550: 41 min sent

Staten äger SJ till 100%. Staten, det är vi alla.
Vem är då kund till SJ? Jo, det är förstås också vi. Vi är både ägare och kunder till SJ AB. Den som vill ändra på sakernas tillstånd borde ha ett guldläge.
Och ändå: det är just detta SJ som skinnar mig på 40 000 kr varje år för att jag skall kunna ta mig till jobbet i Norrköping. Årskortet kostar 39 400 kr. Okej då, jag behöver bara ett kort som gäller på själva sträckan Stockholm-Norrköping för att bli nöjd. Nej men oj, det kostar visst också 39 400 [nu höjt till 42 250 kr!]. Kapitalismen visar här upp sitt fula tryne: SJ kan ta ut så mycket pengar på den här linjen, och då gör man det.
Missförstå mig inte, jag är för marknadsekonomi, men när det gäller en så viktig samhällsfunktion som tåget måste staten gå in och bedriva miljöpolitik.
Vid förra prishöjningen, till 35 000, tyckte jag att smärtgränsen var nådd. Nu när det kostar 40 lappar, räknar jag och konstaterar att bilen är billigare nio dagar av tio. Är man två i bilen blir besparingen betydande gentemot X2000.
Köp en bil då! Det är bara det att jag vill åka tåg. Tåget är bekvämare, säkrare, snabbare (sanning med modifikation) och framför allt: mera miljövänligt!
Snälla politiker, har ni någon miljöpolitisk vision? Inse att SJ är ett potent verktyg att driva miljöpolitik. Använd det!
Vad liknar det att Statens mål med SJ formuleras som följer:

”Ägarens vision och målsättning är att SJ ska vara ett modernt reseföretag som i alla avseenden och med uthållighet agerar affärsmässigt och kommersiellt.”

Nej, allas vårt SJ skall i första hand fungera för samhällets bästa. Vinst och kommersialism i all ära, men det är sekundärt i sammanhanget. Samhällsnytta, medborgarnytta, kundnytta, vad du vill, skall vara ledstjärna för en av infrastrukturens viktigaste stöttepelare. SJ är till för oss, inte tvärtom.

[Tidigare publicerad som insändare i SvD, DN, NT och Mitt i. Även på Facebook.]

Därför röstar jag på Miljöpartiet

Tåg 525: u. a.
Tåg 550: 33 min sent

Av Michael Erik Svensson

Tåg
Varför röstar jag på Miljöpartiet?  För att tåget till Oslo tar mer än 6 timmar.  Det är förstås inte den enda orsaken, men det är lika bra om man börjar där.  Sex timmar.  Det borde inte ta en sekund längre än 3,5 timmar.  Idag är det billigare och snabbare att flyga till Oslo, även om man räknar in krångligheterna på flygplatsen.  Det är absurt för miljön, absurt för vår energisjälvständighet, och absurt för ekonomin.

Varför finns det inget ordentligt tåg?  På grund av en total brist på politisk vision.  Alliansen är ideologiskt besatt med att försöka lösa alla problem med lägre skatt och mer konkurrens.  Och ibland är det förstås bra. Men om Moderaterna hade lust att forska lite skulle de kanske lära sig att avregleringen av tågbolag har inte fungerat så bra för kaoset som är dagens tågsystem i Storbritannien.

Folk älskar att resa med tåg.  Tåg är snabba och behagliga.  De är bra för miljön och ekonomin.  Men den här regeringen kommer aldrig att agera för att förbättra tågtrafiken.  De skulle hellre låta det bli en soppa av konkurrerande intressen som sänker infrastrukturinvesteringarna och sänker underhållet för att få vartenda öre de kan i vinst.

Personlig integritet
FRA-lagen måste avskaffas omedelbart.  Den skändar yttrandefriheten på vilken så mycket av Sveriges grundlag är byggd, och den är hatad både inom och utanför Sverige.  Men istället för att höra vårt motstånd håller Moderaterna på att använda en av President Bushs favoritrepliker, att FRA-lagens kritiker inte bryr sig om svenska soldaternas trygghet.

De argumenterar till och med att lagen borde accepteras för att den inte ska användas för att övervaka när både avsändaren och mottagaren befinner sig inom Sveriges gränser.  Först måste man nämna att experterna tvivlar på att det går så bra att skilja mellan utrikes och inrikes kommunikationer när de övervakas.  Men det som är mest oroande med det här argumentet är att de antyder att människor utanför Sverige, både svenska och icke-svenska medborgare, inte har samma rättigheter till personlig integritet som de som bor inom Sverige.

Energi
Hur kan det vara acceptabelt att så mycket av vår energi kommer ifrån kraftverk som gör det livsfarligt att äta jordbruksprodukter i fall att någonting går fel?  Det borde vara högsta prioritet att byta från kärnkraft till helt förnybara energikällor.  Jag är besviken på hur mycket Centerpartiet har ändrat sig i den här frågan.  Motståndet mot kärnkraften låg förr i tiden i kärnan av Centerns politiska identitet.

Miljöpartiet vill avveckla kärnkraften så snabbt att nya energikällor kan ordnas.  Man kan inte hoppas på bättre än så.  Samtidigt håller Folkpartiet på att annonsera deras förälskelse med kärnkraften överallt på stan, och påstår att det är bättre för miljön till och med!  Eller...kanske är atomavfall skadligt för miljön? Nej, jag kommer att rösta på något annat parti, tack.

Bostad
Stockholms län har ett underskott på 73 tusen bostäder.  Det är skadligt för både ekonomin och svenskarnas personliga välfärd.  Varför ska ungdomar fortfarande tvingas att bo hemma med föräldrarna så många år efter att de tar studenten?  Varför ska stora familjer tvingas bo tillsammans i en etta?

Nu byggs det flera bostäder för höginkomsttagare på västra Kungsholmen och på Djurgården, men det är inte där bostäderna behövs.  Det behövs flera bostäder för ungdomar.  Det behövs flera bostäder för familjer med låg inkomst.  Och det behövs definitivt flera bostäder för studerande.  Under sommaren träffade jag en kille som var på väg till tågstationen.  Han skulle göra ett mastersprogram på Göteborgs universitet, men hade fortfarande inte lyckats hitta någonstans att bo.

Hur kan man acceptera det här?  Svenskarnas brist på geografisk rörlighet är skadlig för deras personliga välfärd, men den är också skadlig för ekonomin.  Ett samhälle kan inte fungera när arbetarna inte kan flytta till orterna där det finns jobb, för att kostnader är för höga, eller för att det helt enkelt inte finns några bostäder kvar.

Alliansens förslag på det här området räcker inte alls.  Konkurrens och låga skatter har inte förbättrat situationen.  Det finns inget ekonomiskt incitament för byggandet av bostäder för ungdomar och andra låginkomsttagare, snarare ett incitament för att långsamt bygga hus åt höginkomsttagare, för att uppehålla höga bostadspriser.

När den fria marknaden inte lyckas tillföra befolkningen någonstans att bo, då har staten plikten att bygga hus, i en takt som inte sänker priserna för fort, men samtidigt börjar fräta bort bostadsunderskottet.  Det förstår Miljöpartiet, men Alliansen verkar nöjd med att låta strävan efter vinster driva bostadsmarknaden, även om det innebär en sämre levnadsstandard för ungdomar och familjer.

Det är dags
Det är dags för en ny politiskt vision, om ett Sverige som är byggt på ett hållbart sätt.  Miljöpartiets vision om “ett modernare Sverige” är precis det som behövs för att bygga ett sådant samhälle.  De vill bygga nya höghastighetsbanor.  De vill bli av med den inkräktande FRA-lagen.  De vill investera i framtidens gröna industrier, och i nya energikällor som är hållbara och rena, och bli av med de som är farliga för vår hälsa, vår miljö, och vår framtid.  Och de vill agera för att bli av med bostadsunderskottet som hotar både välfärden och ekonomin.

Därför har jag röstat på Miljöpartiet.  Jag hoppas att du gör det också.

Skrivet av Michael Erik Svensson, Stockholm och University of Glasgow, född och uppvuxen i Florida.

Stockholm-Norrköping, 42.250 kr om året

Tåg 525: u. a.
Tåg 536: 16 min sent.
Löften om underhåll och investeringar i all ära, jag är främst fokuserad på att det är för dyrt att åka tåg. Ta till exempel det att årspendlarkortet för sträckan Stockholm-Norrköping kostar 42.250 kronor, alltså mer än vad ett Årskort Silver kostar och ett Årskort Silver gäller i hela landet på alla SJ-avgångar. Ett rimligt och logiskt pris på årspendlarkortet tycker jag skulle vara en 25 tusen kronor, men SJ har förmodligen av princip räknat priset efter tio stycken månadsbiljetter à 4.225 kr.
En sådan orättvisa eller felaktighet, hur ska man komma åt den? Är det bara att finna sig i och acceptera de marknadsekonomiska naturlagarna? Vi har fri prissättning här i landet. Planekonomiska diktat undanbedes. Åsa Torstensson, som är ministern med det yttersta ansvaret för SJ, och övriga politiker skulle inte ta i det med tång. Jag tror inte att en socialdemokratisk minister skulle gjort det heller, om jag får gissa. Välj en annan operatör eller ett annat trafikslag; alltså bilen. Men nu är det ju bara SJ som erbjuder denna tjänst, i alla fall under överskådlig framtid, och jag vill åka tåg, för miljöns skull och min egen. Och SJ är ju statligt ägt. Spelar ingen roll - samma regler gäller för dem som för andra företag. Vi vill för guds skull inte ha statliga pekpinnar här, det skulle ju vara som i Nordkorea eller nåt.
Pris- och Kartellnämnden, då, eller vad de kallas numera, kan jag inte kräva att rättvisa skipas av dem? Jag vet inte. Det kanske är värt att prova.
I varje fall tycker jag att det borde finnas en kontrollinstans, åtminstone för statligt ägd verksamhet, dit man kan vända sig med uppenbara orättvisor av det här slaget.
(Ett Årskort Silver kostar, för kännedom, 39.400 kr)

Efterlängtat PM från MP

Tåg 523: u. a.
Tåg 536: 85 min sent. Tåg 238: dryckesautomater trasiga.
Jag är glad att kunna konstatera vilken kraftig tonvikt Miljöpartiet lägger vid järnvägspolitiken så här i valrörelsens slutskede. Idag tog jag del av det hittills köttigaste dokumentet, vilket är det tredje på lika många dagar från miljöpartiet. Det är ett PM i vilket Miljöpartiet beskriver rödgrön tågpolitik med all önskvärd tydlighet. Det tycks som att tågtrafiken är en huvudfråga för Mp. Låt oss hoppas att den samtidigt är det trumfkort som behövs för en rödgrön valseger.
Regeringen planerar för nästa år sänkningar av banunderhållet med tio procent. Fler förseningar är att vänta, med andra ord. Rödgrönt vill där ha en höjning med 8 miljarder till 2021, alltså 730 miljoner om året.
Regeringen bemöter den ökande efterfrågan på tågresor med att höja banavgiften. Tågresenärer straffas, trots att tågresandet redan 2011 kommer att vara överbeskattat med 50%. Den beskattningen kommer därtill att öka till 2013, genom att regeringen ökar banavgifterna till det dubbla. SamtidTigt lämnas biltrafiken underbeskattad - den bär i nuläget endast 73% av sina kostnader.
Finansieringen ska väl ske genom 49 öre mer på bensinpriset och genom en s k kilometerskatt.
Det nya i detta PM är för mig tre saker:

• Rödgrönt kräver en effektiv kontroll av att satsade pengar går till rätt saker. Självaste Riksrevisionen har nämligen gett kritik både för dålig styrning och uppföljning.
• Banverket bör sköta underhållet i egen regi i stället för att leja ut på entreprenad. Det skulle minska kostnaderna.
• "Inga banavgifter ska höjas utan att väg- och flygtrafik har ordentliga klimatskatter." Här anför man det tyska exemplet att en banavgiftshöjning leder till ökade transporter på väg. Här förtydligas på ett tillfredsställande sätt det som Mp fått kritik för av motståndarlaget, nämligen att Mp kritiserar höjda banavgifter trots att man själv vill höja dem. Blir skatten på fordon med fossila bränslen tillräckligt hög, är det alltså ok för Mp och rödgrönt även med dyrare banavgifter. Det handlar uppenbarligen om att ge incitament till ett klimatsmart resande.

Själv vill jag gärna se något slags premie för den som väljer det klimatsmarta tåget. Varför är det bara klimatsmarta bilister som ska belönas?

Nytt inlägg från Mp om järnväg

Tog mig inte till Centralen pga strömlöst SL
Tåg 221: u. a.
Tåg 536: inställt pga olycka. Tåg 238: kaffeaut. trasig
I SvD:s nätupplaga kunde vi igår läsa Karin Svensson Smiths och Peter Erikssons senaste bidrag till tågdebatten under den här valrörelsen. Det är signifikativt att Svenska Dagbladet väljer att publicera det här bara på nätet och inte i papperstidningen. Nu i valspurten är det extra viktigt för SvD att tiga ihjäl oppositionen i möjligaste mån för att säkerställa en valseger för Alliansen. Det är synd på en sån tidning, som jag i övrigt betraktar som saklig och välskriven. När det är valtider är rapporteringen vinklad kraftigt åt höger. På ledarplats förväntar jag mig alltid Nya Moderaternas världsåskådning, vilket är helt på sin plats: tidningen är klart deklarerat moderat. Men i valörelsen smyger man in den här enögdheten även i övriga tidningen, och det är uppsåtligt bedrägligt. Den intet ont anande läsaren förväntar sig en heltäckande och någorlunda opartisk rapportering, även när det gäller politiska nyheter, och förmår ofta inte sovra och tolka själv, med mindre än att man skaffar en annan tidning vid sidan om.
I artikeln beskrivs, något mindre omfattande än i Aftonbladet i förrgår, de rödgrönas avsikter att på tio år spendera 100 miljarder kronor mer än Alliansen på tågtrafik. Vidare ifrågasätts den stora avreglering av tågtrafiken som genomförs nu den 1 oktober. Dessutom förklaras åter igen de rödgrönas avsedda storsatsning på snabbtåg. 350 km/h och drygt två timmar mellan Stockholm och Malmö utlovas. De nya spåren kommer att innebära mer plats för nuvarande befintlig trafik, på renoverade spår.

Mer fokus på järnvägen!

Miljöpartiet visar tydligt att det i svensk politik är de som går i bräschen för en järnvägstrafik värd namnet. Aftonbladet publicerade igår en debattartikel av Maria Wetterstrand och Peter Eriksson.
Jag applåderar att tågtrafiken äntligen förs upp på agendan i valrörelsen. Det gjordes ett försök tidigare av Karin Svensson Smith, då hon talade för att avskaffa SJ:s vinstkrav, vilket bemöttes av media med en gäspning. Överhuvud taget tycker jag det är skrämmande vilken makt massmedia har, t ex genom vilka frågor de väljer att ta upp respektive negligera. Det blir så lätt en snedvridning av vad som säljer bra i antal lösnummer kontra det som verkligen betyder något för vårt samhälle. Hur mycket fokus har exempelvis lagts på "butler i tunnelbanan" i motsats till "de som utförsäkrats ur sjukförsäkringen"?
Även om det är de båda språkrören som undertecknat artikeln, så är det rödgrön politik som beskrivs, och jag gillar det. Vad jag saknar är en tydlig strategi för hur det ska bli billigare att åka tåg.

Arbetskraften förväntas vara rörlig nuförtiden, vara beredd att flytta på sig, att pendla långa sträckor. Jag är åtminstone beredd att lägga ner de två timmar från dörr till dörr, som det i idealfallet tar för mig att åka till jobbet 16 mil bort. Och sedan samma väg hem igen på eftermiddagen. Tåget är ju säkert, snabbt, bekvämt och miljövänligt och, i enlighet med dessa attribut, det bästa eller enda sättet för mig att ta mig till min arbetsplats.
Men, det finns något i den andra vågskålen också. Tåget är driftsosäkert, ändrar tidtabell och är DYRT. Kvalitén på den tjänst SJ AB erbjuder är ständigt sjunkande, samtidigt som priset på samma tjänst är i snabb takt stigande. Årskort Silver kallas den biljett-typ som de flesta norrköpingspendlare väljer. Priset på det kortet har ökat med 100 procent på tio år. Det kostar nu 39.400 kr för ett år.
Min slutsats av detta är att bilåkning är ett billigare alternativ, i alla fall så snart man är två samåkande i bilen. Det är uppenbarligen dags att byta färdsätt, men jag vägrar. Tanken att dagligen spendera 32 mil på E4:an är mig så motbjudande att uppsägning och omskolning nog låter mer lockande. Jag har ett högkvalificerat yrke, stråkmusiker i en symfoniorkester, och min chans att få en motsvarande tjänst i en stockholmsorkester är, med tanke på hur arbetsmarknaden ser ut, i det närmaste obefintlig.
Nej, tills vidare stannar jag och slåss, för min möjlighet att behålla mitt jobb på annan ort och för att Sverige ska ha välfungerande tågtrafik, en järnväg i gott skick och tåg som folk har råd att åka med.