Den sjunde mars gick SJ ut med nyheten att resenärer i Mälardalen skulle kompenseras för vinterns tågkaos. Jag gnuggade händerna och såg dollartecken på näthinnan. Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen! Äntligen fattar dom hur man behandlar en trofast kund! 4225 kronor skulle den här generösa gesten från SJ vara värd för min del.
Men vad som inte framgick i media var tidsbegränsningen i erbjudandet. Den tionde maj förfaller frikostigheten.
Snopen kan jag konstatera att kompensationen förvandlats till hälften.
Jag behöver köpa en månadsbiljett från den 26 maj och en annan från den 15 augusti, men det har jag alltså ingenting för i det här sammanhanget.
Har man oturen att ha köpt sin biljett just innan kompensationen började gälla, kan man känna sig blåst. Det finns ett glapp på fem dagar, mellan den 6 och 10 maj, då man måste behöva biljett nr 2, annars är man rökt. Är du ledig dessa fem dagar är det kört. Och det bygger i sin tur på att man köper den första rabatt-biljetten på dagen när erbjudandet började gälla. Köper du den så lite som sex dagar efteråt är det för sent.
Varför sätter SJ då ett så tidigt slutdatum? Vårsäsongen ut verkar mer logiskt, eller till och med året ut. Jo, SJ sparar förstås en bra slant på det här viset, samtidigt som vunnen goodwill är oanfrätt för den stora massan. Vem har väl läst det finstilta?
Men för mig stiger inte detta tågbolag i graderna. Tvärtom.
Snålt, SJ!
[red. 3 maj -11]
Senare har jag fått upprättelse i form av ett värdebevis från SJ. Det skedde efter en kontakt med kundombudsmannen. Här kan du läsa om det!
[red. 3 maj -11]
Läs även andra bloggares åsikter om Järnväg, Järnvägstrafik, Järnvägsproblem, Tågtrafik, Tåg, Tågproblem, SJ, Trafikverket, Avreglering, Kollektivtrafik, Privatisering, Samhälle, Politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar