Kielos gör politiska poänger av den ickefungerande tågtrafiken, vilket naturligtvis är helt riktigt. Det är ju precis vad jag själv gör, i mitt lilla format. Just det här ideologiskt visionära skulle jag ha velat se mer av från rödgrönt under valrörelsen.
Katrine Kielos nämner historikern Tony Judt, och citerar hans essä om järnvägsnätet: ... "i de länder där marknadskrafterna har lämnats som mest ensamma att forma tillvaron, där har också järnvägen förfallit som mest."
Järnvägens hälsotillstånd skulle alltså kunna ses som en indikator på hur fria tyglar marknadskrafterna har fått i en specifik stat.
Vidare resonerar Kielos:
"Den offentliga sektorn skapar inte flyttbara produkter som kan köpas, bytas eller säljas. Den finansieras med skattepengar och summeras därför felaktigt i kolumnen ”bördor” på samhällsekonomin."Hon hänvisar till John Kenneth Galbraith, som (för 50 år sedan) pekade på obalansen som uppstår när man värderar den privata konsumtionen högre än den gemensamma. Efter hand växer "det offentliga armodet", medan det privata överflödet bara ökar.
"Människor som aldrig förr har haft så mycket pengar, sitter plötsligt på tåg som inte går. Järnvägen är underfinansierad. Och de kan inte köpa sig ur situationen. Inte ensamma."Katrine Kielos kanske är den visionär och moderna ideolog som den vilsna socialdemokratin behöver. Får vi se henne som partisekreterare inom en snar framtid? Man kan ju hoppas.
Läs även andra bloggares åsikter om Järnväg, Järnvägstrafik, Järnvägsproblem, Tågtrafik, Tåg, Tågproblem, SJ, Trafikverket, Avreglering, Kollektivtrafik, Privatisering, Samhälle, Politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar