Presschefen

Dag Rosander, SJ:s presschef, svarade mig i Radio Östergötland igår i samband med en intervju. Hans svar kan sammanfattas som följer.

• Årspendlarkortet är en gammal och inaktuell produkt.
• Årskort Silver är en väldigt prisvärd produkt.
• Dag Rosander kan inte bekräfta att priset har stigit med 14 000 kr på nio år.
• SJ räknar på 123 kr per resa för en pendlare med Årskort Silver.
• Lösbiljetter mellan Stockholm och Norrköping kostar mellan 300 och 400 kr.
• SJ räknar med en kostnad på 25 kr per mil vid bilresor.
• Om det fanns ett riktigt årspendlarkort för sträckan, skulle det ändå kosta 123 kr per resa(!).

I vilken ände ska man börja för att bemöta det här?
Ok, bakifrån.
Om det funnes ett riktigt årspendlarkort, eller "distanskort", för att använda Jan Forsbergs term, skulle det naturligtvis bli billigare än Årskort Silver. 30 procent billigare tycker jag vore rimligt, med tanke på de avsevärt begränsade möjligheter som ett sånt kort skulle ge. Inga fler resor till Köpenhamn, eller Riksgränsen; som om jag ens skulle vilja åka tåg när jag äntligen är ledig. Möjligen har Rosander här i hastigheten uttryckt sig felaktigt.

Att lösbiljetter mellan städerna i fråga skulle ligga mellan 300 och 400 kronor är förstås bara nys. Upp till 559 kr i andra klass ser jag för i morgon. Men det är en annan diskussion.
25 kronor milen för att åka bil. Allright, jag skulle säga 18,50. Bilen har jag redan, och jag kan använda den privat. Min beräkning betyder då att man gör en klar vinst vid tre i bilen. Nota bene: X2000 tar cirka 400 passagerare och ger inga koldioxidutsläpp.

Varför kan inte SJ:s presschef erkänna hur mycket Årskort Silver har stigit i pris på senare år? På elva år har det ökat med 97 procent (från 20 000), på nio år med 58 procent (från 25 000). Det kostar nu 39 400 kr.
Min slutsats är att SJ-höjdarna är nöjda med prisbilden. Och varför skulle de inte vara det? Tågresandet ökar. SJ levererar vinst enligt uppdrag. SJ:s uppgift är inte att bedriva arbetsmarknadspolitik, eller miljöpolitik heller för den delen. Att det fattas ett biljettalternativ för pendlare kan man ignorera med en axelryckning. Logiska priser är heller inget krav från regeringen. Ta ut så höga priser som marknaden tillåter är devisen, och staten underblåser den. Uppgiften är att agera kommersiellt. Punkt!

Bovarna sitter på Näringsdepartetmentet. Ändra statens mål för SJ genast! SJ ska vara till för resenärerna och agera som en av infrastrukturens viktigaste stöttepelare. SJ är vårt. Använd det, för miljön och för jobben!